Klockan är 23:42 och jag har precis kommit hem från stan i Jönköping där Rix fm festival är och lite annat smått och gott. Tog en öl på en båt vid Piren ganska tidigt på kvällen sen har Erik, Mange och jag gått runt och kollat. Refleterar över hur extremt många tonåringar i 15-16års åldern jag sett ikväll som har varit riktigt dragna. Ni vet dem där man tänker: Va töntiga ni är! Ni vet hur dem rör sig i flockar och går nära varandra och skrattar högljutt åt saker som inte alls är så roliga. Tjejerna med sönderblekt hår och som har aldelles för mycket smink på sig. Killarna som har använt en halv burk vax för att få håret att stå åt alla möjliga håll och kanter. Man riktigt ser hur osäkra alla är. Dem försöker få det se ut som att röka är något dem absolut kan, och alla får hålla in hostattacker när dem drar riktiga halsbloss. Det roliga är att dem ska försöka få allt att se så naturligt ut. Allt detta har jag sett ikväll och det är ju inte annat än att man suckar lite åt dem.

Vart vill jag komma? Jo det jag kom att tänka på var hur roligt man hade på dem festerna när man var i femton, sexton årsåldern. Man blev full, skrattade, pratade om hur mycket man tyckte om personer. Ciggen åkte fram så skulle man röka som det var något helt naturligt. Det såg säkert jättetöntigt ut men roligt hade man och va det inte en liten inkörsport till vuxenlivet? Det är svårt att uppnå samma kortvariga lyckorus som man gjorde då.

Igår torsdag 28 maj anmälde jag mig till Lidingöloppet som är den 26 septemper i år. 30 km terräng. När jag tänker på det börjar hjärtat slå hårdare och jag undrar vad jag har gett mig in på. Men efter att jag började tänka på om jag ändå inte ska springa loppet vill jag inte bara ge upp det och låta det rinna ut i sanden. Jag måste prova! Det kommer att finnas tid att ägna sig lite mer helhjärtat åt träning i sommar än vad det har gjort i vår till Göteborgsvarvet.  Det behövs för 30 km i skog och mark springer man inte bara sådär.

Efter snart 20 år har jag väl lärt känna mig själv ganska bra och jag känner på mig att jag kommer få alla möjliga kriser i framtiden. Trettioårskris, fyrtioårskris, femtioårskris och då tänker jag att det är bra att göra saker redan nu som man liksom kan falla tillbaka på. Att jag ska kunna sitta där och tänka att jag har gjort det och det och jag har varit där och där. Det är nog så jag tänker när jag helst bara vill skita i saker och ting och göra något annat. Tanken att jag ska göra så mycket som möjligt innan jag dör får mig att fortsätta.

En helg i Göteborg avklarad. Hur gick det nu då i Göteborgsvarvet? På lördagförmiddag åkte pappa och jag ut till starten vid Frölundaborg. Direkt när vi kom dit letade vi upp ett matställe som sålde pastarätter, vi köpte med oss det och satte oss i en skogsdunge och åt där medans vi kollade på alla människor. Efter det började jag gå in i mig själv och värma upp och fukusera. Magnus, Angelika, mamma och Alexander dök upp och vi gick och såg ut en mötesplats. Efter många "lycka till" gick jag och ställde mig i startfålla 4 och 14:27 small pistolskottet och 10 000 ben började att  springa. Första milen var jag var jag väldigt stark och njöt av varenda steg längs Göteborgs gator. Andra milen blev tyngre så då gällde det verkligen att tänka positivt och efter dryga 21 km gick jag i mål på 1:43:23, vilket tog mig till en förstaplats i "släktkampen". Tyvär så var vi bara tre i år från släkten som sprang så målet var mer riktat att få en bättre tid är förra årets lopp och det slog jag med dryga tre minuter. Jag hade ett mål att jag skulle vara under 1:40 så helt nöjd är jag inte, men det är jag ioförsig nästan aldrig.

När jag sprungit i mål, fått medalj, ätit banan och kexchoklad, stretchat och druckit massor  med vatten ställde Alexander och jag oss för att kolla på när pappa sprang i mål. Han hade en senare startgrupp än mig och med mellantider vis sms visste vi ungefär när han skulle springa in. Vi stod och väntade och väntade men efter en stund kommer det en rödklädd mann som sprang snabbare än alla andra och skriker: "Håll HÖGER!" Att ta kort var inte att tänka på och allt jag hann skrika var ett snabbt "HEJJA PAPPA!!!"

Det har varit en bra helg, när vi inte sprang var vi på stan en del och på kvällarna  blev det middagar på resturanger på Avenyn med Magnus och Angelika. Hotellrum då Göteborgsvarvet är nästa år är redan bokade. Då ska jag under 1:40 minst och pappa ska nå sitt mål att ta sig runt under 2 h.

Jag hatar när folk säger att dem inte har tid, allt handlar om hur man prioriterar men i vår har jag inte "hunnit" att träna lika mycket som jag velat. Man skulle kunna tänka sig att man kan kapa ner antalet sovtimmar lite men det funkar inte. I alla fall inte för mig för då tenderar allt att bli flopp istället för att hinna lite till. I vår har det blivit mest att jag har gett mig ut och sprungit när jag kommit hem trött och hungrig från skolan. Tänk att kunna ägna mer tid åt träning och få tips och bli coachad med träningsmetoder och scheman. Istället för att sätta på sig skorna och panikspringa en runda.

Då är det snart den 16 maj och dagen Göteborgsvarvet kommer att gå av stapeln. Redan den 17 maj förra året bestämde pappa och jag oss för att vi skulle springa loppet i år igen. Förra året var första gången och jag blev helt tagen. Känslan när man springer och människor längs hela vägen står och klappar och hejjar fram en är obeskrivlig.

Ni som läste bloggen i våras har kunnat se ungefär hur jag har tränat inför loppet. Jag började någongång i februari med ganska korta löparrundor för att bygga på och förlänga dem allt eftersom konditionen stärkts. Ensamsporter som verkligen kräver kondition är min grej. Jag har aldrig varit något för fotboll, innebandy och liknande mer än något man gjorde på ratserna ibland. Varför? Jag vet inte, jag har väl ett stort EGO som inte vill dela uppmärksamheten med andra när det går bra. Då vill jag kunna känna att jag har presterat.

En grej ni inte vet är att jag har köpt full inlines-utrustning som jag varvar löparträningen med. Det är verkligen kul och vill man så kan det gå riktigt fort.

När jag var hemma för några helger sen pratade jag med en släkting som tränar cykling i Norge och ska cykla Vätter-rundan som är 30 mil lång (vad jag vet). Jag har blivit jäkligt inspererad och mina tankar går nu i att jag ska köpa en såndär cykel och utrustning så jag skulle kunna cykla den nästa år. Jag skulle klara det!

Men nu är det Göteborgsvarvet på lördag, 21 km genom centrala Göteborg. Eliten startar klockan två sen är jag i startgrupp fyra. Håll tummarna för mig! Det är så jäkla roligt!

Det var några dagar sedan jag skrev något här. Har varit hemma i Mönsterås över påsken vilket var skönt. Det var som vanligt att det tar några dagar för mig att komma in i att vara  just hemma, men när jag väl har gjort det så uppskattar jag verkligen att vara hemma med allt det för med sig.

När jag var hemma så funderade jag en del på just det här, ja den sidan du är inne på just nu. Om jag verkligen vill ha kvar min blogg. Jag tycker blogghysterin har blivit så överdriven och jag tror att det här med bloggar redan har haft sin peak. Jag fattar inte ens att jag går in och läser om hur trötta människor är, att dem börjar bli förkylda, hur underbart bra eller dåligt vädret är eller alla drömmar folk har.  

Jag har funderat lite på varför jag har en blogg och har kommit fram till att jag använder det som ett verktyg för att berätta för folk som känner mig vad jag gör. I strora drag har jag ju fattat vilka det är som läser det jag knåpar ihop då många har yttrat sig: -det där du skrev om i din blogg. Jag vill ha kvar den möjligheten att kunna skriva några rader för att uppdatera familj, släkt, vänner vad jag pysslar med. Men nu får det vara stopp ett tag, vi har alldeles för mycket att göra i skolan nu för att jag ska ha inspiration att skriva inlägg här. Jag tycker alltid att jag har varit bra på att arbeta hårt för saker jag vill uppnå men nu känns det tungt att jobba stenhårt för något jag ska dra nytta av om minst tre år. Jag pluggar inte i brist på annat att göra utan jag gör det för att lättare nå dit jag vill. Innan jag själv hade erfarenhet av att plugga på högskola tyckte jag det var konstigt hur folk kunde säga att dem inte skulle plugga vidare efter gymnasiet, och jag får väl säga att jag hade fel. Är man inte intresserad av det man läser så tror inte jag man klarar det. Jag hörde idag att andelen sökande  till högskolor har ökat stort p g a lågkonjunkturen. Grattis till er! Jag tror inte en sekund på att plugga till något i brist på jobb. Det måste vara för att man verkligen vill bli det man läser till.

Hysterien att skriva tre inlägg om dagen ska jag inte återupprätta igen men när jag blir sugen att knåpa ihop några rader kommer jag lägga upp det. Just nu finns inte det suget.

Ha det bra och klicka in här om ett tag / Sebastian

Fick tillbaka tentan i Macroekonomin idag och jag klarade den. Jag har varit skitnervös att jag inte skulle göra det eftersom omtentan är placerad till den 16 maj då vi ska springa Göteborgsvarvet. Jag vet hur tom, besviken, arg och frustrerad jag skulle ha blivit om jag inte hade fixat tentan och fått hoppa över Göteborgsvarvet. Det skulle kännas som att någon tog ifrån mig något jag tycker är riktigt roligt och som faktiskt håller mig igång.

Att tentan är fixad ska inte firas med några kalla och moves på dansgolv,  det kommer  istället att bli en lång löparrunda. Det här har gjort mig ännu mer taggad.

Pörni och jag har suttit på balkongen och degat och lapat sol typ hela dagen. Varje vår tycker jag det är lika exotiskt när man kan vara ute iklädd t-shirt och shorts. En annan sak som jag tycker är exotisk  är att ta med maten ut och äta den ute vilket jag gjorde idag, det blir lite spännande på något sätt. Jag vet det låter konstigt men jag har alltid gillat att äta ute och hemma när det är fint väder frågar jag alltid om vi inte kan äta på altanen. Visst gör vi det ibland men ofta får jag svaret att jag gärna får ta min tallrik och sätta mig ute(själv alltså) men jag vill gärna ha sällskap.

Eftersom det är lördag och ingen festande ikväll för min del kollade jag förståss på Robinson. Jag tycker magin man kände när man var liten och kollade på programmet hänger kvar nu också. På något vridet konstigt sätt lär man ju känna deltagarna. Anna Lundh är skitsnygg, Christian Trenstedt verkar vara en såndär jobbig person som lindrar sitt dåliga självförtroende genom att trycka ner andra och Lukas Berglund känns så himla lyckad då han är 29 år och redan läkare. Mmm fortsättning fäljer........

Fiveforfour. Ja fyra av mina kompisar här i Jönköping har flyttat ihop och hoppas på att leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Skämt och sido men Jocke, Erik, Tobbe och Fille har flyttat in i en tvåvåningslägenhet. Jag var hos dem i onsdags och kollade in deras nya lya och jäklar vilken lägenhet dem har fått tag i. Ett stort kök, ett stort allrum på nedervåningen och fyra sovrum på övervåningen och allt är sådär nyrenoverat. Det låter väl som den perfekta kollektivlägenheten? I alla fall har dem startat en kollektivblogg nu.

Campusområdet är fullt med bleka studenter som suktar efter vårsolen. På stan är uteserveringarna och parkbänkarna överbefolkade av alla som vill njuta av vårvädret. Jag satte mig även idag på balkongen när jag kom hem från skolan. I hörnet är det riktigt varmt, nästan som om det vore sommar.

Träningsblogg inför 16 maj: Jag har inte slutat att springa utan jag har bara varit dålig på att uppdatera när jag sprungit. Idag sprang jag i alla fall in till stan, rundade campusområdet och hem via Vätterstranden. Härligt att bara kunna springa i t-shirt utan någon tjock tröja och löparjacka.